Hej hopp!!

Igår var bloggen mer än lovligt seeeg. Jag förstod att det var så för alla då jag på kvällen kunde läsa lite av era andras inlägg. Jaha, Lördag idag. 2:an är iväg som sagt, han åkte igår kväll och kommer hem imorgon eftermiddag. Känns alltid tomt när en av tre är iväg. Men snart kommer 1:ans flickvän så då fylls kvoten igen. De är så gulliga ihop och det känns kul att de trivs så bra ihop. Jag ska väl erkänna att jag först var lite bekymrad med övernattning osv, men det är ju bara att tänka på hur det var när jag var i samma ålder. Då träffade jag mina barns pappa, och vi har hållt ihop sedan dess. Kärlek är underbart.....

För snart tre år sedan fyllde jag 35 år, ja jag vet, vuxet. Det året var ganska händelserikt för mig. Började på våren med renovering av köket, vilket var jättekul och ganska nödvändigt (tyckte jag i alla fall). Vi köpte nytt golv, nytt kök och målade tak o väggar. Bara vitvarorna som nu är 11 år gamla är kvar, de är tyvärr fortfarande alldeles för fina o fungerande för att kasta ut. (jag tror att jag är lite för försiktig och noggrann med dem). Det är ju inbyggnadsugn o häll som står på önskelistan och ny kyl, helst rostfria ( är säkert helt ute när det är dax för oss att byta).

Sedan i Maj gifte jag och min man oss! Efter 19 år tillsammans så tyckte vi att det var på tiden. Barnen blev jätteglada, vi berättade det kvällen innan för dem. Allt var mycket hemligt och i all enkelhet. Vi satte in en annons i tidningen samma dag som vi skulle gifta oss. Vi skrev bara, idag gifter vi oss och sedan undertecknat med bara våra förnamn. Ni kan tro att telefonen gick varm. Mamma ringde först av alla och var helt i extas, kul! Hon har en tendens att bli väldigt uppspelt när det är nåt. Så det var en trevlig dag.

På sommaren där sedan fick jag en oemotsåndlig lust till att vilja ha körkort. Ja, kan ni tänka er 35 år och inte ha körkort. Jag har inte kommit till skott, jag menar ju äldre man blir desto svårare är det. Jag började köra lite med min pappa när jag var 18 år men blev rädd vid ett tillfälle, sedan vägrade jag att köra mer. Tänkte ju så som så att det kan jag ju göra när som helst. Men åren rullade på och det går faktiskt att leva utan körkort oxå. Folk kunde inte fatta hur jag kunde klara mig utan. Jag fick ofta frågan, va har du inget körkort, hur går det? Alldeless utmärkt brukade jag svara, mina barn blir inte bortskämda med att åka bil vart vi än ska. Just då menade jag det säkert, för där vi bor kan man ta sig till det viktigaste per fot. Men så kom sommaren för snart 3 år sedan då jag var lite less på att inte kunna åka nånstans med barna själv, till havet, utflykter mm när mannen inte var tillgänglig. I slutet på Augusti började jag så köra med maken. Åh så kul det var, vi var ute varje kväll och körde. Kunde bli flera mil om dagen. I oktober tog jag mina första körlektioner med lärare, gud så nervös jag var. (bästa bantningsmedlet, jag var så nervös att jag sprang på toa hela tiden). Teoriprovet var en pärs, jättenervös, men det gick jättebra. Halkbanan ska vi bara inte prata om, men det gick bra det med. Sedan kom den stora dagen.....Den 15:e dec.Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv (har det med åldern att göra?). Jag klarade det......Den glädjen jag kände var enorm. Jag uppmuntrar vekligen alla som inte har körkort och vill ha det att börja försöka ta körlektioner. Än idag kan jag stannna upp och tänka, jag kan köra dit själv. Bara att kunna veckohandla, åka till stan eller varför inte Ikea helt när det passar mig. Det är frihet, och ingen omöjlighet fast man är lite äldre.


Nu börjar det snart bli dax för att planera för middagen, familen stryker runt mig och underförstått är det nog frågan om att de börjar bli hungriga snart. Jag själv glömmer tid och rum när jag sitter och skriver vid datorn.

Ha en bra Lördag och ta hand om er

/MO







Ett par bilder som visar vårat lördagsgodis. Den skålen är perfekt för det ändamålet. Man kan snurra på allt och lyfta av de vita skålarna om man vill ha en egen i knät. Mums, god lördag på er.