Tunga steg...

Stegen kändes tunga upp till fjärde våningen...med flyttlass speciellt....Meeeen, stegen nedför alla trapporna, utan sonen, kändes desto tyngre. Tårarna rann nedför kinderna när vi (jag o maken) lämnade sonen ensam kvar, i den stora okända staden.. Trygga iofs med att hans två rumskamrater skulle komma lite senare, men ändå, det känns i hjärtat när man lämnar sitt älskade barn, ensam, på väg ut i vuxenlivet...

Idag har vädret inte kunnat bestämma sig, sol o ösregn omvartannat...Tror tvätten på vindan är noga sköljd nu ;) Inne tänds lamporna tidigare o tidigare om kvällarna.

På sittbänken satte jag den nyinköpta lampan från Ikea, extra ljus i hallen är inte fel...

Hoppas ni har haft en fin helg. Vi har som sagt hjälpt sonen att flytta hela helgen, o det känns ju bra att kunna hjälpa till så mycket som möjligt, men idag har vi känt oss rätt sega....

Kramar på er

Jag har ju länge kvar till den tiden kommer, men jag kan föreställa mig att stegen sannerligen är tunga... Kram!

Visst är det med blandade känslor man lämnar barnen, eller barnen som lämnar oss??? Jag ska aldrig glömma den gången som vi skulle lämna våra äldsta döttrar i Umeå. När vi kom dit med flyttlass och allt så hade paret som bodde i lägenheten inte ens packat, frun i huset bakade limpa och lägenheten såg ut som en svinstia!! Fullständigt obrydda om att de faktiskt skulle ha varit ute ur lägenheten, det var överenskommet!Tror aldrig jag sett min man så arg!! Till slut fick döttrarna (och deras rumskompis) ett litet hörn att ställa sina prylar i. Vi var tvungna att åka hem (sent på kvällen så vi hade över 20 mil hem). Döttrarna fick övernatta hos kompisar som tur var! Då grät jag floder!! Så hemskt! Nåja allt ordnade upp sig till slut. Samma sak när Emma flyttade till Mellansel, Ö-vik, där stod hon ensam och övergiven när vi var tvungna att åka hem... hon var inte alls brydd utan tyckte att allt var helt OK!

Du har min sympati!!

Kraaaaaam!

Liza

Usch.

Inte konstigt att tårarna rinner...

Klart att det känns tungt och mkt i mammahjärtat!



Väldigt fint i er hall.

Tyge ä en favorit även hemma hos oss. Svartvia finns i matdelen av vårt kök=)



Ha en fin tisdag.

Åh, skickar stora kramar!

Det blir bra ska du se, ni får i stället åka och hälsa på sonen ofta och slipper det där vardagstjatet. Du och maken får ju mer tid till varandra också. ;)

Nu har jag missat en massa igen men har nu läst ikapp..

Så himla fin er altan och ert däck är.. Jag skulle så gärna vilja fixa till vår altan med (riva och bygga ny) och så vill vi ju ha ett soldäck på andra sidan huset, mot vägen.. Men det skall finas tid och pengar så det får dröja lite till..



Sonen kommer att klara sig galant men jag förstår dina tårar.. Jag kommer säkert vara likadan den dagen min son flyttar även om jag tror att det blir i Olofström..



Ha det så gott nu..



Kram Mia

Jag kan inte ens tänka mig den tanken, att min son ( och dotter för den delen) inte ska bo med oss längre ?!

Jag förstår att det var med tårar i ögonen och jag är glad att det är länge kvar tills jag står inför det.

kram på dig