Det kunde gått så illa...

Ja vad ska jag säga...

Jo, att jag känner mig enormt tacksam....tacksam över att min älskade dotter mår förhållandevis bra...tacksam över att mina älskade föräldrar finns, och kan ta tag i saker på ett sätt som känns väldigt tryggt.

Igårkväll, 60 mil hemifrån så får jag samtalet som kramar om bröstet på mig så att jag nästan inte får luft...

: Jag har blivit påkörd, hulkar dottern i telefonen...

Tankarna bara rusar runt i huvudet o tårarna kommer med en gång...

Hon och kompisen (som sovit hos dottern när vi var i Långberget) hade gått en runda, och på det upplysta övergångstället blev de påkörda av en bil (att en annan bil stod på andra sidan för att släppa fram flickorna såg han tydligen inte). Dottern som gick närmast var den som träffades av bilen och kastades i marken. Mannen som körde på dem steg ur, han frågade inte hur det var med dem, han bad inte om förlåt...nej, han sa: Ni skulle bära reflexväst...Jovisst, men hade det hjälpt då, om han nu inte såg att en annan bil stod stilla för att släppa fram dem, eller att herr gårmanskylten blinkade (som den gör när någon går på övergångsstället)... Sen körde han bara iväg.

När dottern berättat detta så ville vi ju såklart bara hem, men klockan var runt åtta, o sätta sig i bilen o köra 60 mil mitt i natten, utan att ha sovit är ju inte heller så bra. Jag ringde mamma o hon körde direkt upp till dottern o hämtade hem henne o Maila, och kompisen åkte hem till sin pappa...Såklart var dottern chockad o blåslagen men inte värre än att hon kunde gå osv...Så många timmars sömn blev det inte inatt o tidigt imorse så for jag o maken hemåt. Jag ringde familjeläkaren från bilen o fick en tid, så, så fort vi hämtat dottern hos mormor o morfar åkte vi dit o de gick i genom henne ordentligt. En muskelsträckning i ljumsken o lite blåmärken var det "enda" som de kunde konstatera, o jag är oändligt tacksam för det.

Nu är händelsen polisanmäld, men jag tror inte chansen är så stor att mannen får "ta sitt straff"...Konstigt nog känner jag att det inte gör så mycket, missförstå mig rätt. Jag har alltid trott att jag skulle bli galen av hämd om något hände mina barn...men känslan av tacksamhet är faktiskt så mycket större. Såklart vill jag få bort sådana som han från vägarna, så att det inte händer igen...meeeen, det slutade väl...denna gången.

Jaja, det blev ett ovanligt långt inlägg....men, jag kände verkligen för att skriva "av" mig, och tacka mamma o pappa för att de finns, o speciellt igårkväll när vi blev så förtvivlade, o ändå kunde känna oss trygga med att de hade full koll på dottern, o hunden...o gjorde polisanmälan, mm...TACK, JAG ÄLSKAR ER JÄTTEMYCKET!!!!!

Kramar på er

---

Kommentarer

Postat av: Malin B

Kära du!!! Jag förstår hur HEMSKT det måste ha varit när du fick detta samtal! Förtvivlan är väl bara förnamnet? Tack Gode Gud för att det gick bra med din tös men innan man VET!!!

Skönt att dina föräldrar var på närmare håll.

Sedan förstår jag inte hur föraren där i bilen har något hjärta i kroppen? Att köra på någon skulle vara förskräckligt.

Vid de här tillfällena gäller det sannerligen att se det från den tacksamma sidan.

Jätte stor kram!!!

Oj så jobbigt att inte få vara hemma med henne när det hände!

Men det är kanske så att vi ska vara tacksamma för att få dessa väckarklockor då och då - i a f då det går bra...

Kära du jag ryser när jag läser och förstår precis din tankegång.

Att dottern klarade sig från större skador är verkligen något att vara tacksam för. Chocken kan komma i sjok men det behöver ju inte bli så heller speciellt när hon får så mycket omtanke av alla runt omkring sig. Man kan ju gräma ihjäl sig att man inte finns i närheten när något sånt här händer men det går ju inte heller.

Att sen föraren börjar anklaga flickorna istället för sig själv är fruktansvärt ansvarslöst och idiotiskt. Man blir ju tokig när man hör det.



Hälsa dottern och sköt om er.

varm kram

Jösses!!! Vilken tur i oturen att det gick så pass bra. Krama om de dina lite extra nu, man blir så tacksam då sånt där hemskt händer och det ändå slutar skapligt bra.

Stor kram till dig också vännen!

Fy så hemskt! Mitt hjärta knep till också när jag började läsa. Så tur att det gick så pass bra ändå!



Kramar!

Vilken tur att det inte blev värre. Men fy så otrevliga människor det finns som inte bryr sig om att man har kört på någon.

Kramar Annette

Men så hemskt! Vill först säga: så skönt att det trots allt gick "bra"! Sedan: Vilken idiot till bilförare, så ruskigt att det finns sådana människor!

Tänker på er och hälsar till dottern!

Kraaaaaaaaaaaaam!

Liza

Skönt att det trots allt gick bra för din dotter men den här föraren, vilken idiot. Man blir förbannad!

/Jenny

Vilken fin design du hade! Kolla gärna in på min blogg och var med och tävla om ett presentkort på H&M, kram.

Nämen usch så hemskt, hoppas din dotter snart mår bra igen. Nu håller jag verkligen tummarna hårt för att bilföraren får ett straff som svider för honom.

Kram

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback